Humörsväningarna har varit feta också, lättirriterad som fan. Och det får man ju faktiskt skämmas för, ibland beter jag mig som en idiot och kan inte berätta varför. I Sverige kan man ju inte säga att man är cannabisrökare utan att bli stämplad som knarkare....
Jag börjar också inse att det är både jobbigare och svårare att sluta än jag från början hade trott. Detta betyder att jag nu kör dag för dag, samt att jag tänkte börja fokusera mer på de negativa effekterna istället för att glorifiera. Jävla hatkärlek.
En sak till, ångest. Mer om det i nästa post....
För övrigt så substituerade jag MDMA och jättefest mot vatten, film och banan igår...och kan därför rekommendera "The Boy In The Striped Pyjamas".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar